Apertin
Gården Apertin, omgiven av skog och djupa raviner, har en mycket gammal historia. Superintendent Erland Broman (1634-1693) lät på 1670-talet uppföra byggnadens äldre del, gav den en riddarsal och hade förmodligen tänkt utnyttja ravinerna som vallgravar. Under grevinnan Sara Katarina Linnrot-Lövenhjelms tid, på 1790-talet, utbyggdes även övervåningen och därmed fick byggnaden det utséende den fortfarande har. Den södra flygeln stammar från 1600-talet och var då magasin, den norra flygeln uppfördes 1750 av kanslipresident Karl-Gustaf Lövenhjelm och blev 1770-talets kavaljersflygel, när dessa glade gossar dök upp i Värmland efter hemförlovningen från armén vid ryska krigets slut, och gästfritt togs emot av änkegrevinnan. Gården är i privat ägo men parken runt herrgården kan beses av allmänheten efter utprickad led och är av stort intresse genom sin växling mellan öppna fält och tät vegetation, mellan djupa ormbunksfyllda raviner och trolska vattenspeglar. I juvelgrottan högg Erik Fernov en gång runor i stenbordet (numera är bordet inflyttat) och mellan de raka träden på vigselplatsen har en rad Apertinsfröknar stått brud.

Kapellet
Helt nära Apertin finns socknens gamla kyrkplats. Kvar finns alltjämt kyrkogårdsmuren, ett gravkor och några gravhällar. En tavla i koppar berättar om kyrkplatsens historia och dess minnen. Här låg socknens medeltida kyrka och altarets plats har märkts ut. Den ersattes av en större stenkyrka, vars grundmurar alltjämt ligger kvar under gräsmattan och vars konturer har märkts ut med stenplattor. Stenhällar täcker biskopsgravarna i kyrkans kor. Det kvarstående gravkoret uppfördes på 1690-talet för superintendent Erland Broman och hans maka men rymmer även stoften av medlemmar av släkten Lövenhjelm och von Gerten.

Lökene
Lökene herrgård, vars åldriga namn berättar om "ängen där stridslekar hålles" eller "där fågelelk sågs" alltså lekängen. Under karolinsk tid ägdes gården av general Jonas Gyllenspets och beboddes av hans måg överste Lars Granfelt från Dal. 1894 inköptes gården av Kils kommun och användes under några år som "fattiggård". Numera används gården som en stor träningsanläggning för travhästar.

Ekenäs
Denna stora gård var under flera århundranden (1650-1921) prebendegård åt stiftets biskopar, som i flera fall bodde här året runt. Bland de mest kända namnen kan nämnas Jöns Steuchius, blivande ärkebiskop, Magnus Aurivellius och Anton Niklas Sundberg om vilken det berättas att han, vid Karlstads brand 1865, svor och släckte medan borgmästaren grät och bad. Efter branden tog han sig sin tillflykt till Ekenäs och blev snart ärkebiskop. Siste biskopen på Ekenäs blev psalmskalden J A Eklund. Manbyggnaden på Ekenäs uppfördes under Carl Adolf Agardhs tid på 1840-talet.

Frykfors
Den första bron vid Frykfors kom till i samband med dammbygget i slutet av 1600-talet. Laxfisket hade då stor betydelse och här fanns även omfattande såg- och kvarnrörelse. Även flottningen var betydande. Från 1907 blev Frykfors av betydelse även som kraftverk. Herrgården är det gamla namnet på disponentbostaden på höjden och här bodde familjen Stjernstedt under 1900-talets första decennium.

Runnevålsskolan och skolmuséet
Runnevålsskolan tillkom genom ett gåvobrev där bönderna skänkte marken, och började byggas 1852. Skolan togs i bruk omkring 1855. Idag finns där ett skolmuséeum där man kan uppleva hur skolan såg ut i ursprungligt skick. Där finns också en emigranthörna där man kan följa kilsbors utvandring till Amerika vid förra sekelskiftet.

Corps de logiet
1851 beslöt direktionen vid Fryksta att uppföra en stationsbyggnad. Modellen togs efter en italiensk design. Vid dess tillkomst talades inte om stationsbyggnad utan om "corps de logiet" vid Fryksta, med bostadslägenhet för faktorn och expeditionslokaler för faktoriet, av vilka järnvägen bara var en sektor. I dag används byggnaden av Miljöforskargruppen.

Fryksta station
Fryksta station byggdes 1872-1873. Frykstads Jernvägs AB upplöstes 1873 och därmed öppnades ett stickspår från Kil Nedre till Fryksta. Fryksta blev station och fick stationsinspektor. Stationen hade andra klassens väntsal mot norr och tredje klassens mot söder. År 1926 upphörde Fryksta som station men ända fram till 1956 gick tåget mellan Kil-Fryksta som badtåg. I början av 1970-talet revs rälsen upp och det blev istället en gång- och cykelbana.

Kammersrudseken
Från Nilsbysundet slingrar sig en smal väg upp mot åsen västerut och mot Kammersrud. En hyperitklack över berggrunden har här skapat en frodig växtlighet. Här finns ett frodigt bestånd av olika lövträd och här finns också en ättling till bronsålderns rika ekbestånd, Kammersrudseken. Eken, som är en av traktens mest unika sevärdheter, står strax intill gårdarna i Kammersrud och beskrevs redan 1830 som en "ruin". Detta till trots grönskar Kammersrudseken fortfarande varje år och beräknas nu vara omkring 800 år gammal. På åsens topp finns en stig som utmärker den gamla Fryksdalsvägens sträckning och är på kartan utmärkt som Kungsvägen. På 184 meters höjd över havet kan man se ett klapperstensfält vilket är en rest av högsta strandlinjen från Storvänern, när dess vattenyta efter isavsmältningen nådde sin högsta höjd. Kammersrudshöjden når annars upp till 221 m och denna topp var det enda parti av socknen som inte täcktes av havet efter issmältningen.

Kilsravinerna
Runt Kils samhälle finns ett mycket speciellt ravinområde vilket är en rest från senaste istiden. Ravinsystemet är en sentida vittnesbörd om de vattenmassor som vräkte sig fram när inlandsisen drog sig tillbaka från trakten för ca 9000 år sedan. Ravinerna är upp till 30 meter djupa och värmen och fuktigheten i dessa dalgångar driver sommartid fram en frodig växtlighet med en artrik flora, mäktig fågelsång och intressant fauna.

Ättestupan
På vikingatiden togs stammens äldste som blivit för gamla till denna brant där släkten knuffade ner dem med en lång stock som alla höll i för att ingen skulle kunna skyllas för mord. 3 km nordost om Renstad, väster om sjön Rinnen

Fornborg på Glänneklätten
Glänneklätten stupar brant ned mot öster, söder och väster.Mot norr har översta platån försetts med en mur, vilken troligen anlades till försvar, eftersom bergsplatån utnyttjades til försvar i ofredstider. Markerad led utgår från Frykeruds kyrka, ca 14 km nordost om Kil, väg 45.

Renstadsnipan
Renstadsnipan är kommunens högsta berg, 252 meter över havet, och från denna utsiktsplats kan man se både Vänern och Värmeln vid klart väder. Vägbeskrivning: Ca 4 km norr om Högboda, ca 1 km öster om Renstad.

Nyfemstenen
Denna sten är en rest från inlandsisens utbredning för 20-30-tusen år sedan. Stora stenblock bröts loss och fraktades, inbäddade i ismassorna långa sträckor. Denna sten har fastnat i en klippskreva och vid issmältningen för 10.000 år sedan fastnade den i sitt nuvarande läge. Stenen är sockertoppsformad, ca 3 m hög, och balanserar på spetsen utan att störta utför berget. Utgör gränsmärke mellan hemmanen Lene och östra Glänne, samt kronohemmanet Kvarntorp. Vägbeskrivning: Nås genom en skogsvandring i ganska svår terräng. Utgå från Tröstad ca 14 km nordväst om Kil, väg 45 mot Sunne.

Frykeruds kyrka
Uppfördes år 1795-99 av kyrkbyggmästare Johan Westman. Kyrkan fick sin första orgel 1865 som sedermera renoverats. Där förvaras Karl XII svenska bibel, tryckt i Stockholm 1707. Här står dopfunten av täljsten från medeltidskyrkan i Prästbol.

Boda kyrka
Den första kyrkan i Boda byggdes av trä år 1616. Stenkyrkan byggdes år 1674. Den var "af grå sten" uppmurad omkring den förra träkyrkan enligt landshövdingeberättelsen av år 1692.Vägkyrka sommartid.

Stora Kils kyrka
Byggdes ursprungligen år 1850 men brann ner 1929 pga en överhettad kamin. Kyrkan återuppfördes på de gamla murarna och invigdes 1932.