Startsida | Fakta om Kil | Sevärt i oss | Aktuellt | Kontakta oss Fakta om Kil Kils kommun -en centralbygd i Värmland Läget vid södra delen av Fryken har gjort bygden till en knutpunkt där flera järnvägslinjer löper samman - nordvästra stambanan korsar Bergslagsbanan och mot norr går Fryksdalsbanan, "Sveriges vackraste järnväg". Här finns dessutom resterna av Sveriges första järnväg för allmän trafik, invigd 1850. Här möts också vattenvägar - från Vänern farleden genom Norsälven till Frykensjöarna, mellan Hyn och Vistens sjövägar knyter ihop Fryksdalen med Klarälvdalen. Andra vatten förbinder Frykensjöarna med Värmeln. Kommunen har inom sig tre kyrksocknar, Stora Kil, Frykerud och Boda. En länk till historien är riksbekanta 100-åriga ångfartyget Freja, som bärgats och som åter trafikerar Frykensjöarna. Kommunen omfattar en del av Värmland, där naturbygdens öppna odlingar, småbrukens ängar och betesmarker samt de omfattande skogsarealerna blandas med storslagna utsikter som från Frykstahöjden och Kammersrudsberget, Rensnipan och Rinnforsbranten, Valfjället och Strandhöjderna. Inom kommunen finns en mängd älvar, sjöar och tjärnar. I Kil har du gångväg till naturen, svampen och de vilda djuren... Kil, ett kommunikationscentrum Påståendet kan tyckas pretentiöst men saknar inte helt grund, i varje fall inte om man ser det i ett historiskt perspektiv. Det finns anledning att förmoda att Kil tidigt fick en central roll i kommunikationerna mellan de djupa skogarna i norr och slättbygderna runt Vänern.       I väglöst land var vattenlederna de naturliga kommunikationsvägarna och via Frykens långa sjö vidare via Acksjön, Klarälven, Vänern och Götaälv ut i Västerhavet var det farbara vattenleder nästan hela vägen frånsett en smal landremsa just vid Kil. Från Frykens södra ände var man tvungen att ta sig en kort sträcka landvägen över till Hynsjöarna och senare till Acksjön och ut i Klarälven. Här torde det ha varit en naturlig plats att anlägga en marknadsplats och kanske fanns det också människor som tog chansen att på olika sätt slå mynt av det strategiska läget. Att här har bott människor mycket länge kan man utläsa av den stora mängd av gravrösen och brandgravar som finns i trakten. På Runnevål ligger Värmlands största brandgravfält med 95 bevarade gravhögar. Antalet har förmodligen varit betydligt högre men många gravar har raserats vid odling och byggnation. Dessutom finns det ytterligare gravfält vid Illberg, Mogården och Karlslund. I historisk tid stod vattennivån mycket högra än idag. Hynsjöarna var en del av Storvänern och vid Appertin gick vattnet in i en kil och denna Storvänervik anses ha gett Kil (ursprungligen Kihlen) dess namn. Längst in i vad som en gång var en Vänervik anlades förmodligen det första samhället och här byggdes också tidigt en kyrka. Runt den bördiga , tidigare sjöbotten, växte det tidigt upp flera stora herrgårdar. Här ligger Apertin, Lökene och den tidigare prebendegården Ekenäs. Det är utmärkande för ortens betydelse att biskopssätet Ekenäs anlades inte i Karlstad utan i Kil. Kils centrum kom så småningom att flyttas till den plats där frykenbåtarna lade till, vid Fryksta. Där hade växt upp en betydande handels och omlastningsplats och det blev också i denna del av trakten som man kom att bygga Stora Kils Kyrka vilken stod klar 1850. Vattenledernas betydelse för trafik och frakt fortsatte ända in på 1900-talets början. Redan 1849 byggdes här Sveriges första järnväg mellan Fryksta, vid Frykens södra ände, och Lyckan vid Klarälven. Den första tiden drogs vagnarna med hästar men 1856 togs Fryckstad, Sveriges första järnvägslok, i drift. Frykstabanan lades dock ner 1871 i samband med att stadsbanan Karlstad-Arvika öppnades. Med järnvägen kom Kils centrum att flyttas från Fryksta till den plats där det ligger idag. Där järnvägarna mellan Stockholm-Göteborg, Stockholm-Oslo, Kil-Torsby," Sveriges vackraste järnväg", och även banan mot Ställdalen kom att korsas växte det snart upp ett centrum och Kil blev känt som en betydande järnvägsknutpunkt. Kils centrum har alltså förflyttats ett flertal gånger, från den tidiga Storvänerviken till Fryksta och sedan till dess nuvarande plats, allt styrt av hur kommunikationerna har utvecklats. Idag har Kils betydelse som järnvägsknut nästan upphört. Riksväg 61 som tidigare gick genom Kil har nu dragits utanför samhället och en ny stor flygplats har byggts några kilometer utanför Kil. Hur detta kommer att påverka Kils samhällsstruktur får framtiden utvisa. Men Kil har alltid lyckats anpassa sig till de olika tidsepokernas förändringar och med sitt strategiska läge finns det all anledning att se ljust på samhällets framtida utvecklingsmöjligheter.